Bjelkstam, Agneta

Northernlight writers

Agneta Bjelkstam

 

När jag var fyra år ritade jag en hög bergstopp, en stor sol och massor med stjärnor. Men nyfunna, stora och knaggliga bokstäver skrev jag över alltsammans ”Tack Du Gud för allt som lever och står opp till bergens högsta topp”. Stavat vingligt och lite kors och tvärs. Dessa små rader har kanske följt mig genom livet. Omedvetet. Jag närmar mig 70, men är fortfarande samma lilla flicka inuti. Alltsedan barnet i mig började ge sig tillkänna och ge mig min medfödda visdom tillbaka, har jag funnit min kärna igen och min uppgift här på jorden. Nu skriver jag sagoberättelser. Hämtade från hela världen, med blandade stråk av klokskap, kunskap och ren fantasi. Världens roligaste jobb. Och barnen, som vi så ofta tror "vet ingenting " , de, just de är ofta de allra klokaste och bär kanske på den enkla universella visdomen, som vi vuxna så ofta glömmer. Därför måste det också finnas sagor som ser det vackra, det ljusa och det positiva.

 

SVINDLANDE TANKE

 

 

Jag ville få hämta all världens barn; låna all världens barn

För en endaste morgon

En gryende stund innan världen vaknat

Få smyga fram till vildhagarna som bara jag känner till

Hitintills

Jag ville få sätta dem sida vid sida

Tätt

Som vore de strån

Tysta

Tänk Dig all världens barn

Tysta

 

Jag ville få fånga all jordens fjärilar; låna all jordens fjärilar

Två till varje barn

Låta dem få sätta sig i de spända små handflatorna och ur vingarnas grottor

få sticka till

de ihoprullade pappersbitarna

Förseglade av sav

från all världens träd

Namnpåskrivna av bläck

från all jordens hav

 

Och i andetaget från tystnaden skulle de alla sluta sina knubbiga händer

Låta fjärilarna viska och se till att pappersbitarna

Skulle bli ett

med hudarnas vävnader; skapelsernas skyddsmantlar

Och i barnens blod föras till deras frågande hjärtan

Att gömmas

vårdas

älskas

 

. . . . . . . .

 

De vackraste visdomsord någonsin skapade

någonsin viskade

någonsin skrivna

 

Timglas vändas

under tidvattens gång

 

Jag ville få hämta all världens vuxna; låna all världens vuxna

För en endaste morgon

En gryende stund innan världen vaknat

Få smyga åter till vildhagarna, som de alla glömt i det bullriga livet

Utanför

Jag ville få sätta dem sida vid sida

Tätt

Som vore de strån

Tysta

Tänk Dig all världens vuxna

Tysta

 

Jag ville få släppa till all jordens fåglar; låna all jordens fåglar

Att med sina näbbar

bända upp de hårda nävarna

och lägga alla nycklar i de fårade skålarna

Och alla vuxna skulle öppna sina hjärtan

och genom bakdörrarna

smuggla ut

de ihoprullade pappersbitarna

De ännu fuktiga savsafterna och de ännu färska bläckbokstäverna

skulle bereda väg för öppningsceremonierna

 

Tänk Dig all världens vuxna

Tyst

öppnandes de knögliga papperslapparna

samtidigt

 

Svindlande Tanke

Skeende Under

 

”Allt vad I viljen att människorna skola göra Eder skolen I ock göra dem”

 

 

Vem är jag?

 

När jag var fyra år ritade jag en hög bergstopp, en stor sol och massor med stjärnor. Men nyfunna, stora och knaggliga bokstäver skrev jag över alltsammans ”Tack Du Gud för allt som lever och står opp till bergens högsta topp”. Stavat vingligt och lite kors och tvärs.

 

Dessa små rader har kanske följt mig genom livet. Omedvetet. Jag närmar mig 70, men är fortfarande samma lilla flicka inuti. Jag bär fortfarande samma kärlek till ”allt som lever och står opp”, trots att det verkliga livet mellan varven också varit i både stor sorg och i kravfyllda dagar. Naturligtvis många gånger självförvållat och en del av lärdomens lite skakiga resa.

 

Men den inneboende och så glömda visheten knackade envist på , och den människa jag är idag är ljusår från den jag varit. Alltsedan barnet i mig började ge sig tillkänna och ge mig min medfödda visdom tillbaka har jag funnit min kärna igen och min uppgift här på jorden. Att skriva för barn.

 

Så nu skriver jag sagoberättelser. Hämtade från hela världen, med blandade stråk av klokskap, kunskap och ren fantasi. Världens roligaste jobb.

 

Vem är jag mer … jag älskar inredning /som också blivit mitt yrke/ , jag brinner för historia, filosofi, djur och natur och jag tar in skönhet med blicken, varhelst den dyker upp. Det enkla, det självklara, det andliga får ofta spela förstafiolen i alla sammanhang. Därför skriver jag också poesi. Och har gjort så länge jag kan minnas.

 

Jag vandrar bland får i tusenåriga olivlundar, känner med handen utefter 800-åriga murar till säkert den vackraste katedralen i världen. Jag ser havsänglar kivas om vem som skall få släcka solen just ikväll. Jag ser ett träd, som kallas kärlekens träd, där blommor väller ut från själva stammen istället för i kronan. Jag ser fårade händer lasta gammaldags trälådor, sprängfyllda med timsgamla, obesprutade och jordiga grönsaker.

 

Jag är på mitt älskade Mallorca … Jag vandrar i klosterträdgårdar och jag hör och ser en enkel kvinna spela harpa i gruset. Och jag känner dofter från apelsinblommor och rosmarintuvor. Och det är faktiskt just här som många av mina sagoberättelser föds …

 

RIKEN PÅ JORDEN är min första publicerade bok och första delen av två. Jag har också haft den stora lyckan att ha funnit den illustratör som verkligen byggt bo i mitt hjärta och sätter ner på pappret alla de bilder jag bär inom mig När jag skriver finns nämligen detaljerade filmsekvenser i mitt huvud, eftersom varje ord här på jorden står i direkt samklang med det visuella. I min värld har alla bokstäver och hela ord speciella färger och därför måste allt vara en helhet. Precis som Universum, precis som livet självt.

 

Och barnen, som vi så ofta tror "vet ingenting " , de, just de är ofta de allra klokaste och bär kanske på den enkla universella visdomen som vi vuxna så ofta glömmer. Därför måste det också finnas sagor som ser det vackra, det ljusa och det positiva. Jag är som sagt fortfarande ett barn som också tror på det goda och jag är stolt över det. Kanske är därför jag vill dela med mig av mina sagoberättelser.

 

Redan i skolan flödade min fantasi i mina ”fria uppsatser”. Jag valde aldrig ”fackämnen”!! Jag minns hur min unga penna alltid glödde och jag ville aldrig sluta skriva …

 

Och det är säkert det som har följt mig genom livet.

 

……………………………………………………………………………..

 

Yoga, andlighet, superfoods, uppvaknande, juicing, rawfood, kärlek, fikatid, sinnesfrid, tystnad, visdom, kunskap … vi lever i en fantastisk tid och äntligen kommer allt till oss med rekordfart. Nya influenser, nya ord, nya insikter från världens alla hörn haglar ner från Universums gömda och glömda gränder. Men det mesta handlar fortfarande om oss vuxna!

 

Men barnen då? Vår planets framtid. De visaste av oss alla. De naturligt klokaste. Vet inget … ändå vet allt.

 

Vad får dom? Vad får de ut av denna underbara, nya värld som sakta men säkert hittar stigar in i oss vuxna?

 

För trots dessa visdomsgränder in i dagens turbulenta och ständigt uppkopplade tidevarv så hittar många gånger stressen, ”tangentklickandet” och det dåliga samvetet de största autostradorna. Vi får helt enkelt mindre och mindre tid för de viktigaste vi har … barnen!

 

Kanske en mamma och pappa som många gånger inte ser dem. Uppkopplade föräldrar som hellre stirrar in i en skärm än tar handen. Som hellre tar kurser i både det ena och andra istället för att läsa en saga. Som hellre söker tusentals bekräftelser själva än bekräftar ett enda litet barn med beröm, närhet och kärlek.

 

Allt börjar med barnen …

 

Och det finaste man kan ge sina barn är rötter och vingar. Rötter som bär upp och ger stadga under själva uppväxten. Vingar som senare i frihet lyfter mot egna värderingar, upptäckter och beslut.

 

Fantastiska insikter sköljer som sagt över oss vuxna dagligen, men många av de starkaste, klaraste, renaste, och kanske enklaste kommer just … från barnen.

 

Som att känna glädje … vi måste lära oss det, barnen gör det automatiskt. Som att skratta … vi måste gå skrattkurser, barnen gör det automatiskt. Som att leva i nuet … vi måste läsa böcker för det, barnet gör det automatiskt hela tiden.

 

Vi har allt att lära av dessa små mirakelvarelser.

 

Därför måste vi ge dem viskningar, skratt, bus, kramar, lekstunder, fostran, kunskap, klokhet och visdom. Och fantasi!!

 

Tro det eller ej, men SAGOR ÄR VIKTIGA!

 

Viktigare än vi vuxna kan ha en aning om. I sagorna kan allt gömma sig som underbara och viktiga redskap. Så kan den tråkigaste stenbumling plötsligt bli till en magisk, röd ädelsten. Och molnen till flygande kameler.

 

Sagorna lär oss att för en stund släppa oron, stressen och det kravfyllda vuxenlivet.

 

Vi vuxna har därför allt, vi också, att lära av sagorna.

 

Vi lever just nu i en märklig tid och i väldigt snabba ryck. Tiden räcker inte till, samtidigt som vi ha all tid i världen …

 

För barnen och för djuren existerar ingen tid. De lever för stunden och de är lyckliga med det. Vi vuxna, vi rutar in, schemalägger, planerar, datoriserar och ger upp. Vi ser bakåt och vi ser framåt och vi har så svårt att bara vara.

 

Av den underbara naturen har vi allt att lära. Varje gång jag ser nyutspruckna knoppar på ett träd förvånas jag över hur galet sagolikt naturen kommer tillbaka … om och om igen. Efter mörker och efter kyla. Och bladen nästan viskar …

 

Nu råkar jag också vara det ”barn” som fortfarande älskar naturen över allt annat och hänförs av alla levande djur. Såväl tama som vilda. De har alla också kommit till världen för att finna sin exakta plats i den ekologiska livsväven. Alla har ju lika stor rätt till ett liv på denna vackra planet!

 

Fåglarna omkring oss bär också på hemligheter och de är stora och viktiga budbärare i vår tid och faktum är att allt som sker just nu måste ske och trots svåra tider på jorden är allt precis som det ska.

 

Historien är livets läromästare. Och barnen.

 

Själv drömmer jag om den tid på jorden då alla barn får känna sig älskade för de de är, att alla barn får äta sig mätta och att alla barn får kunskap, utbildning och visdom ... och tillgång till ett vackert språk.

 

Och så drömmer jag om den tid på jorden då vi vuxna har tagit efter barnen och naturen och förstått att livet är här och nu!!

 

Så glöm därför inte det som den lilla ekorren sa efter att vecka ut och vecka in strävat så hårt för att samla in alla nötter till sitt lilla bo och till den kommande vintern.

 

”Dagarna som kom och gick … inte visste jag att det var det som var livet.”

 

 

JUST DÄR

 

Kärleken sjunger inte

Kärleken talar inte

Kärleken viskar inte ens

 

Sinnena sjunger

Sinnena talar

Sinnena viskar

 

Ord dansar och leker och andas i sinnesvinden

 

Men kärleken finns i tysta handlingar

och vandrar kanske i täckta fotspår

 

Där kärleken är som svårast att upptäcka

 

Där

Just där

kanske den finns som allra starkast

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Agnetas bästa skrivartips!

  • L

 

 

Köp Riken på Jorden här!

 

 

Copyright Siljans Måsar Förlag © All Rights Reserved